Historisk återblick på waldorfpedagogiken

Text från Waldorffederationens hemsida waldorf.se

I Sverige har det funnits waldorfpedagogiska verksamheter i ca 60 år. De växte fram ut ett stort ideellt engagemang från pedagoger och föräldrar. I och med skolpengens införande ökade antalet waldorfpedagogiska verksamheter och idag finns det ca 70 förskolor, ca 40 skolor och ett flertal särskolor. De är fristående från varandra, men är organiserade i tre intresseorganisationer; Riksföreningen Waldorfförskolornas Samråd (RWS), Waldorfskolefederationen och Värna.Waldorfskolans kunskapssyn bygger på en vidareutveckling av den bildningstanke där människan har en naturlig tillhörighet med sin omgivning.

Waldorfpedagogiken är framsprungen ur en stark social impuls. Detta har haft betydelse inte bara för hur man arbetar med barnen i förskola och skola, utan också för hur man organiserar förskolor/skolor och inte minst för hur man ser på dess uppdrag både för barnen/ungdomarna och samhället i stort.

 

Den första waldorfskolan grundades 1919 i Stuttgart på initiativ av fabrikören Emil Molt. Han gav i uppdrag till Rudolf Steiner att starta en skola för arbetarnas barn. Vid den här tiden, efter första världskriget, gick det en våg av pedagogiskt nytänkande genom Europa och USA. Det var många som reagerade på den då traditionella skolans industriella syn på utbildning och människa och som samtidigt ville bygga en skola som också skulle främja en fredsimpuls. Till detta kommer att Steiner och waldorfpedagogiken var en del av den tyska bildningstraditionen.

 

Internationellt finns det drygt 1000 skolor. De nya verksamheterna växer fram framför allt i Asien och Afrika.

 

Tittar man på utvecklingen i Sverige har verksamheterna varit underställda nationella styrdokument. Idag måste även waldorfskoleelever göra nationella prov. Betyg måste ges, men dock först i klass 9. Alla skolor måste numera ha en rektor.

Ännu en förändring av betydelse för waldorfpedagogiken är de förändrade kraven på förskollärar- och lärarutbildning. Detta ställer också krav på waldorfförskollärar- och waldorflärarutbildningar för att de ska kunna inte bara bidra till utveckling av waldorfpedagogiken utan också rymmas i det offentliga pedagogiska samtalet.