Historisk återblick på waldorfpedagogiken

Text från Waldorffederationens hemsida waldorf.se

I Sverige har det funnits waldorfpedagogiska verksamheter i ca 75 år. De växte fram ut ett stort ideellt engagemang från pedagoger och föräldrar. I och med skolpengens införande ökade antalet waldorfpedagogiska verksamheter och idag finns det ca 70 förskolor, ca 40 skolor och ett flertal särskolor. De är fristående från varandra, men är organiserade i tre intresseorganisationer; Riksföreningen Waldorfförskolornas Samråd (RWS), Waldorfskolefederationen och Värna.Waldorfskolans kunskapssyn bygger på en vidareutveckling av den bildningstanke där människan har en naturlig tillhörighet med sin omgivning.

Waldorfpedagogiken är framsprungen ur en stark social impuls. Detta har haft betydelse inte bara för hur man arbetar med barnen i förskola och skola, utan också för hur man organiserar förskolor/skolor och inte minst för hur man ser på dess uppdrag både för barnen/ungdomarna och samhället i stort.

 

Den första waldorfskolan grundades 1919 i Stuttgart på initiativ av fabrikören Emil Molt. Han gav i uppdrag till Rudolf Steiner att starta en skola för arbetarnas barn. Vid den här tiden, efter första världskriget, gick det en våg av pedagogiskt nytänkande genom Europa och USA. Det var många som reagerade på den då traditionella skolans industriella syn på utbildning och människa och som samtidigt ville bygga en skola som också skulle främja en fredsimpuls. Till detta kommer att Steiner och waldorfpedagogiken var en del av den tyska bildningstraditionen.

 

Internationellt finns det drygt 1000 skolor. De nya verksamheterna växer fram framför allt i Asien och Afrika.

 

Tittar man på utvecklingen i Sverige har verksamheterna varit underställda nationella styrdokument. Idag måste även waldorfskoleelever göra nationella prov. Betyg måste ges, men dock först i klass 9. Alla skolor måste numera ha en rektor.

Ännu en förändring av betydelse för waldorfpedagogiken är de förändrade kraven på förskollärar- och lärarutbildning. Detta ställer också krav på waldorfförskollärar- och waldorflärarutbildningar för att de ska kunna inte bara bidra till utveckling av waldorfpedagogiken utan också rymmas i det offentliga pedagogiska samtalet.

 

Kristofferskolan är Sveriges första Waldorfskola. ”Kristoffergruppen” började sin undervisning med 14 elever den 17 oktober 1949.

 

Hösten 1950 började en ny förskoleklass och skolan fick namnet
Kristofferskolan, då låg skolan i Fredhäll. 1952 flyttar skolans tre klasser in i ett
rivningshus på Malmskillnadsgatan. Intåget skedde utan uttryckligt tillstånd men
godkändes i efterhand av skoldirektionen. Med föräldrarnas hjälp snyggades rummen upp och fick gardiner och väggar i vackra färger.

 

Året efter bildades Stiftelsen Kristofferskolan. I 1957 års skolberedning betecknades
Kristofferskolan som landets enda friskola, i den meningen att ”skolan är uppbyggd
efter en artskild och konsekvent genomförd pedagogisk idé” .

Vintern 1958/59 var det en förälder, Åke Kumlander, som vid en allmän föräldraafton framkastade tanken på ett eget skolbygge och började därefter söka efter en lämplig tomt. Han grundade också en byggnadsfond och intresserade arkitekten Eric Asmussen för planerna. Denne tillhörde skolans ursprungliga föräldrakrets, och ville gärna rita en byggnad som genom sin utformning var framvuxen ur själva waldorfpedagogiken.

 

Kristofferskolan växte och den 13 januari 1959 tågade närmare 300 elever
tillsammans med sina lärare och en mängd föräldrar i ett fackeltåg genom Stockholm från Malmskillnadsgatan till Karlavägen 25, där Stockholms stad upplåtit nya lokaler åt skolan. Arbetet med att rita en egen skolbyggnad fortskred och till slut, på dagen för firandet av Kristofferskolan 10 år, kom så beskedet att Stockholms stad preliminärt reserverat en tomt på Fredrikslundshöjden i Bromma! Året efter, 1960, genom en fyrpartimotion i riksdagen av Gunnel Olsson (s) beviljas Kristofferskolan ett årligt statsbidrag på 20 000 kronor (motsvarande 280 000 i dagens penningvärde).

 

1961 kunde skolan fira att man hade klasser hela vägen från åk 1 till åk 12. Nu var
man en fullt utbyggd waldorfskola. Efter ett kraftfullt yttrande från Skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t 1962 höjdes Kristofferskolans statsbidrag från 20 000 till 75 000 kronor och skolan gavs en garanterad pedagogisk frihet.

Den 17 maj blev det klart att Kristofferskolan fick statsbidrag till det planerade
skolbygget och bara två dagar senare föll den första tallen på Fredrikslundskullen,
under festliga former. De första sprängningarna påbörjas kort därefter.