KLASS 4

Efter den för många barn omvälvande nioårstiden är årskurs fyra ofta ett år av relativt lugn. Barnen har tagit ett viktigt steg i sin utveckling och många tioåringaar ser på världen och sig själva på ett nytt sätt. Det som tidigare var en naturlig upplevelse av ett sammanhang känns kanske inte lika självklar längre, samtidigt bjuder världen på nya spännande möten och fängslande kunskapsinnehåll. En ny medvetenhet kan börja ta form hos barnen och känslan av samhörighet kan återskapas genom att eleverna får möta och samarbeta med klasskamrater och dessutom ges möjlighet att se sitt arbete återverka i världen. Men för det krävs mod, något som eleverna får möta genom årskursens stora teman – den nordiska gudasagan.

 

För äldre tiders nordiska folk var gudavärlden ständigt närvarande i naturen, men också inom varje människa. Eddans Vala minns i sin spådom både det förgångna och framtiden. Jättar, vaner, asar och människor stiger fram. Oden, Tor, Freja, Loke, Idun, Balder m fl kan i alla sina olikheter representera allt det som ryms inom oss och som vi behöver lära känna för att utvecklas vidare i vår individualitet. I den nordiska gudasagan är linjen mellan gott och ont inte alldeles tydlig. Loke är både egenkär, listig, både kvinna och man, både jätte och asagud, men också den som genom sina onda upptåg för utvecklingen framåt. Tillslut stundar Ragnarök, världen går under för att på nytt stiga upp ur askan. Det gamla måste ibland gå under för att något nytt skall kunna spira. Existentiella val, modprov, att ge upp vissa saker för att kunna gå vidare, och att ständigt förändras i takt med sina gärningar är ett motiv som 10 åringen både kan och behöver få relatera till. Förutom Valans spådom, Havamal, och De nordiska hjältesagorna har Kalevalaeposet en plats i årskurs 4.

Med den nordiska mytologin som klangbotten introduceras årskursens historietema: Norden från istiden till kristnandet av de nordiska länderna. Hela temat tar avstamp i geologin och geografin. Eleverna får leta efter spår av inlandsisen, och fundera över vad miljö och klimat haft för betydelse för människans utveckling i Norden. Eleverna får höra om de första fynden av människan i Norden, och reflektera kring begrepp som fynd och skriftliga och muntliga källor. Hällristningar och runstenar blir meddelande till oss från en förgången tid och eleverna får titta på och teckna av dessa vackra fornlämningar. Människans uppfinningsrikedom och förmåga att tämja djur, förädla och bearbeta metall lyfts fram, något som skapat nya förutsättningar för oss människor. Istid, stenålder, bronsålder och järnålder blir då tydliga och konkreta begrepp för barnen. Vendeltiden och i synnerhet vikingatiden blir viktiga epoker då större samhällen etablerades och nordborna gav sig ut i världen, för att handla, eller för att röva. De tog med sig impulser till Norden från sina resor, men lämnade också spår efter sig långt ner i Europa. Med vikingatiden följer tema som tinget och släktfejder, fria medborgare och trälar, asatro och den begynnande kristendomen.

Människans storhet och möjlighet att välja gott eller ont, bruka sina händer för sig själv eller för andra, och att ge eller att ta, är teman som på olika vis lyfts fram under årskursen, inte minst i biologiperioden om människan i förhållande till djuren. Genom att sätta människan i relation till djuren och deras sätt att leva i olika miljöer åskådliggörs djurens olika anpassningar och specialiseringar när det gäller sinnen, organ och lemmar. Djuren kan göra fantastiska saker i jämförelse med oss människor, springa snabbare, hoppa högre, se skarpare, gå i idé osv, men de är helt fångna i den miljö de är anpassade till. Vi människor däremot kan leva i de allra flesta miljöer, våra händer är fria och vi kan välja hur vi vill verka i världen. Ett djur är skickligt i sin specialisering men också bunden till sin art. Genom att titta på djuren förstår vi bättre oss själva. Hur samverkar våra sinnen för att vi ska kunna uppfatta vår omvärld? Hur samverkar de rytmiska organen (hjärta, lungor och matsmältningsorganen)? Hur gör våra lemmar så att vi kan röra oss och verka i världen? Vad är det egentligen som är så speciellt med människans händer? Med hjälp av händerna kan vi människor verka på många olika sätt. Med våra händer kan vi skapa eller rasera, med våra händer kan vi klappa eller slå, med våra händer kan vi omfamna eller stöta bort, med våra händer kan vi skapa åt världen eller roffa åt oss själva, vilken väg vi väljer bestämmer vi. I slutändan måste vi dock alltid svara för följderna av det som våra händer åstadkommit.

Nu är det dags för eleverna att placera sin själv i världen och börja med att undersöka sitt närområde. Geografin blir ett tema som många ämnen kan rymmas inom. Ett första steg för eleverna att ta är att konkret öva väderstrecken, kliva ut på skolgården, upptäcka solens gång under dagen. Rita kartor över skolgården, göra sig en föreställning av vägen från hemmet till skolan och göra mentala kartor. Därefter kan geografikunskaperna utvidgas till att beröra allt mer avlägsna trakter och till sist hela Sverige. Det mest karaktäristiska i de olika landskapen tas då fram för att kopplingen mellan natur, näringar och kultur ska bli levande. Temat från zoologin där djur i olika biotoper är centrala kan tjäna som utgångspunkt. Historiska teman som t ex Gustav Vasa (Dalarna), de första sveakungarna (Uppland) eller samernas och tornedalingarnas historia (Lappland) erbjuder ytterligare möjligheter att närma sig geografin och lära känna sin omvärld.

I årskurs fyra introduceras bråkräkning. Det är ett både spännande och för många svårt steg i matematiken att nu att dela upp heltalen. Det kan se på många vis. Tanken svindlar hos många elever när de inser att ju fler bitar dessutom mindre enheter. Genom att t ex klippa och vika papper, baka och dela kakor, kan undervisningen göras både konkret, lättbegriplig och tala till konstnärligt sinne, lust och fantasi inför att stambråken introduceras på allvar. Användningen av bråk kan, förutom inom matematikämnet, även uppmärksammas inom musiken. Där kan eleverna, t ex genom flöjtspel och rytmövningar, möta halvnoter, fjärdedelar, åttondelar osv.

I årskurs 2 och 3 har eleverna i ämnet formteckning fått arbeta med allt mer avancerade spegelformer. I fjärde klass är tiden mogen för att arbeta med rumslighet på det tvådimensionella pappersarket. I samband med vikingatemat passar det mycket bra att låta eleverna arbeta med nordiska flätmönster och ornamentik. Genom att ge illusionen av att linjerna skär varandra och går ömsom under, ömsom över varandra skapar barnen rumslighet i bilden. Ett tema som fångas upp i textilundervisningen där man låter eleverna rita ett eget mönster till ett broderi och sedan genomföra detta med korsstygnsteknik. Gång på gång korsar de tråden från periferin, mot mitten, genom mitten och ut i diagonalen på nytt för att vända tillbaka, korsa mitten och ge sig upp i periferin igen. Stygn efter stygn växer arbetet fram till en storartad helhet.