FÖRSKOLEKLASS

Sexårspedagogik

Förskoleklassen är skolförberedande, den regleras i Lgr11 och är speciell på så sätt att både förskollärare och lärare är behöriga att arbeta i den. Förskoleklassen är skolförberedande, alltså inte att jämställa med undervisningen i skolan, och utgår därför från en förskolepedagogisk ansats. Detta innebär att det som står om grundläggande innehåll och arbetssätt i kapitlet om förskolan i En fortsatt väg till frihet är tillämpligt även på förskoleklassen. Det här ställer särskilda krav på att pedagogerna utgår från de förskolepedagogiska perspektiven i arbetet med just denna åldersgrupp. Från höstterminen 2018 är förskoleklassen obligatorisk för alla.

Skolförberedande verksamhet

Barnets första sju år är fulla av lärande. Det barnet tillägnar sig genom erfarenheter sker till stor del omedvetet. Alla bekantskaper med människor, djur, smaker, ljud, synintryck, känselintryck, motoriska färdigheter och lek bildar en helhet. Att dela upp helheten i särskilda områden fordrar en vuxens begreppsvärld. Sexårspedagogiken framhåller därför sin egenart som just förberedande, syftet är att lägga en grund för den vidare skolgången, och för en annalkande fas i livet när medvetenheten om det egna lärandet vaknar.

I waldorfskolans förskoleklass får barnen möta ett brett spektrum av angränsande områden som tillsammans bildar en helhet, snarare än en skoldag som redan delas upp i allt för separata delar. Från ca 6 års ålder ökar barnets föreställningsförmåga och minneskapacitet och de flesta barn kan på ett mer utvecklat vis göra sig föreställningar om händelser och objekt som inte är direkt närvarande. Nu börjar de flesta barn ställa allt högre krav på att lekens detaljer ska överensstämma med verkligheten. Målsättningen för förskolläraren är att skapa ett utvecklingsklimat i vilket barnet så fritt som möjligt kan göra sina personliga erfarenheter efter egna behov och intentioner.

Lekens betydelse

Pedagogen strävar efter att skapa sammanhang där praktiskt, synligt och engagerat arbete inspirerar barnen till eget utforskande och lärande. I förskoleklassen värdesätts lekens frihet och dess lärandemöjligheter utan att redovisningskrav ställs på barnen. Barn lär sig genom att få använda kroppens alla sinnen, genom att röra sig, experimentera med material både inne och ute, sjunga, musicera, hantverka, måla och att delta i olika språklekar och rytmövningar.

Genom alla dessa aktiviteter bygger de upp en bred och omfattande kunskapsrepertoar och även en säker relation till den egna uttrycksförmågan. Inom waldorfpedagogiken har därför leken en central roll. Under de första sju åren får barnen öva sin uthållighet i leken och succesivt omformas deras lekerfarenheter till kunskap om världen. Bibehållen kreativitet och lekförmåga är enligt waldorfpedagogiken en pålitlig grund för ett aktivt deltagande i lärprocessen i skolan. I leken ges rika möjligheter att öva färdigheter av olika slag: sociala, kognitiva, motoriska och konstnärliga.

Aktiviteter

För att förbereda barnen inför skolan där kraven på ett mer självständigt och egenstyrt lärande är större, erbjuds barnen i förskoleklass en verksamhet med både fri lek och organiserad tid för systematiskt övande och målmedvetet lärande. Varje barn ges möjlighet att enskilt och i grupp öva olika färdigheter både vad gäller konstnärligt övande, praktiska göromål såsom slöjd, textilt hantverk, matlagning, odling, tillverkning av föremål och leksaker samt i det sociala, motoriska och rent kognitiva. Gemensamma aktiviteter som dockspel, teater, flöjtspel, sånger och sagospel stärker de sociala grupprocesserna och inspirerar till viktiga samtal.

I olika projekt som utformas av barnen tillsammans med pedagogen stimuleras barnen att genomföra en uppgift från idéstadiet genom handling till ett färdigt resultat. Målsättningen är att låta barnen växa in i sitt förnyade självförtroende och mogna både fysiskt, själsligt och intellektuellt för att på ett aktivt sätt kunna relatera till och bidra till det egna lärandet i skolan.

Många förskoleklasser gör utflykter i naturen en gång i veckan. Barnen får då möta naturen i olika väder och under olika årstider. De får utforska växter och djur, leta djurspår och spillning, undersöka olika bär, svampar och växter osv. Barnens upplevelser blir till erfarenheter av naturfenomen och olika lagbundenheter i naturen. Genom konkret erfarenhet får de ta del årstidens växlingar, väderförändringar och t.ex. vattnets kretslopp.

Genom hantverk av olika slag kommer barnen i kontakt med teknik, matematik och logik. De får konstruera, undersöka funktion och ändra, göra om och förbättra. Hantverket kan också knytas till årstiderna, t.ex. kan barnen få tvätta, karda och tova ull under hösten. Barnen kanske tovar en sittdyna som de sen kan använda vid utflykterna. Det är en process där barnen har en idé som de genomför och ser ett tydligt resultat av.

Ett annat exempel på pedagogiska projekt är att barnen får utgå från en berättelse och förbereda ett dockspel som visas för de andra i gruppen eller för föräldrarna. Här ges tillfälle att öva förmågor som att utveckla en idé, planera, samarbeta kring ett projekt, kommunicera med tal och andra uttrycksformer.

Genom språklekar, rim och ramsor, ljudövningar och bokstavssagor får barnen dagligen utveckla sin språkmedvetenhet. Skriv-och läsinlärning tar sin början genom att barnen på ett lekfullt sätt får öva språkljud (fonem) och språkets minsta byggstenar (morfem). Det muntliga berättandet är ett viktigt pedagogiskt inslag i waldorfskolans förskoleklass.

I förskoleklassen har barnen rika tillfällen att lära känna rumsdimensioner genom lekar, byggen och konstruktioner. Talbegreppen övas i räkneramsor, sånger, rytmer som klappas och stampas och genom att barnen deltar i dukning och att de t.ex. får dela ut en frukt till varje barn. Via lekar och rörelseövningar tränar de ögonmått och sin förmåga att bedöma avstånd.

Genom en bestämd dags- och veckorytm med återkommande inslag och återkommande årstidsfester och samtal om detta, får barnen kontinuerligt öva sig i att uppfatta tid och årstidernas växlingar. Genom språkliggörande av erfarenheter som dessa läggs en grund för den kognitiva utvecklingen och för successiv begreppsbildning. I förskoleklass görs matematiken konkret och funktionell genom att den kopplas till barnens direktupplevelser i vardagsliv och fest. Abstrakta uppgifter som inte har uppenbar relevans för nuet sparas till skolåldern.

Övergången från förskoleklass till årskurs 1

Det vanligaste är idag att de barn som börjar årskurs 1 får en ny klasslärare. Det betyder att barnen antingen de kommer från förskolan eller förskoleklassen möter en för dem ny klasslärare. För att underlätta övergången brukar pedagogerna runt barnen skapa möjligheter för dem att delta i vissa skolaktiviteter, t.ex. vara med vid skolans månadsfester och vid några tillfällen besöka och äta i skolans matsal. Barnen kan också få börja tillverka något de ska använda i skolan, t ex ett flöjtfodral.

Pedagogens mål är att barnen ska känna glädje och nyfikenhet inför att börja i årskurs 1.

Många klasslärare får tillfälle att besöka förskolor eller förskoleklass under våren före skolstart. Det är också viktigt att skolan och förskola samarbetar inför barnens skolstart, t.ex. kring eventuella stödinsatser för de barn som kan komma att behöva det.