NATURVETENSKAPLIGA ÄMNEN – Kemi

Foto: Cecilia Gavrell

Huvudmålet med den naturvetenskapliga undervisningen i waldorfskolan är att väcka elevernas intresse för relationen mellan människan och omvärlden, naturen och det samhälle människan skapar. I årskurs sju introduceras kemin som ett fristående ämne. I de lägre klasserna har kemin varit integrerad i den allmänna naturvetenskapliga undervisningen, se kursplanen. Kemiundervisningen är till stor del demonstrativ; läraren utför tillsammans med eleverna de experiment som är viktiga i årskursen. Det är viktigt att experimenten är enkla och tydliga. Den laborativa, hantverksmässiga undervisningen får inte försummas av resursskäl. Det är lämpligt att den påbörjas i årskurs sju.

I årskurserna sju och åtta är tyngdpunkten i kemiundervisningen och vid laborationer att iaktta och uppleva naturen och naturfenomen utan att eleverna allt för tidigt låter sina iakttagelser låsas av förklaringsmodeller och teorier om naturen. Syftet är att väcka förvåning och vilja att söka efter sammanhang och att komma till slutsatser. Dessa slutsatser kan leda fram till formulerandet av naturlagar. I årskurs nio, tio, elva och tolv är det viktigt att eleverna steg för steg själva kan komma så långt i sin abstraktionsförmåga så att de också kan förstå hur de modeller som idag används inom naturvetenskapen vuxit fram.

De historiska förloppen inom naturvetenskapen utgör därför en betydelsefull del av undervisningen. Det är viktigt att undervisningen knyter an till de praktiska tillämpningar naturvetenskapen fått i vårt samhälle. Ekologiska perspektiv och de miljökonsekvenser det moderna samhället medfört är viktig att studera. Undervisningen i kemi sker i samarbete med fysik, biologi matematik, hemkunskap, metallslöjd, bokbindning och textil.