NATURVETENSKAPLIGA ÄMNEN

Fältmätning september 2018

Genom undervisningen i naturvetenskapliga ämnen i waldorfskolan väcks elevernas intresse för och känsla av samhörighet med den värld de lever och verkar i. Genom iakttagelser och naturvetenskapliga såväl som konstnärliga övningar och uppgifter får eleverna på ett sätt anpassat till den ålder de befinner sig i, möta de naturvetenskapliga ämnena. Begreppen utvecklas i flera steg genom att eleverna möter naturvetenskapliga fenomen på flera olika sätt i olika åldrar. På så sätt utvecklas en naturvetenskaplig förståelse som under hela skoltiden berikas och fördjupas.

En strävan i den naturvetenskapliga undervisningen i waldorfskolan är att finna lagbundenheter i naturen genom att studera fenomen utan att eleverna alltför tidigt låter sina iakttagelser styras av teorier. Eleverna går från konstnärligt iakttagande och observation till ett abstrakt tänkande där de kan förstå hur modeller som idag används inom naturvetenskapen har vuxit fram genom historien.

De teoretiska kunskaperna knyts an till elevernas egna erfarenheter, de experiment och iakttagelser man gör i undervisningen och den praktiska tillämpningen som naturvetenskapen har i samhället. Under de första läsåren lägger undervisningen stor vikt vid praktiskt arbete, det beskrivande och det karaktäriserande, medan det sedan under de högre årskurserna övergår till att bli en högre abstraktionsgrad.

I undervisningen ska stor vikt läggas vid att eleverna lär sig samtala om naturvetenskap samt att beskriva fenomen i både text och bild. Genom att kommunicera sina tankar och reflektioner med andra och att sätta ord på det i text, över eleverna förmågan att göra noggranna iakttagelser, att söka begrepp, teorier och tankemodeller för att förklara olika naturvetenskapliga fenomen.

För varje årskurs presenteras de centrala innehåll som behandlas under året. Undervisningen sker dels i form av periodundervisning, dvs blockläsning, dels under löpande lektioner och exkursioner under året.

Biologi

Allmänt

Naturkunskapsämnet har sitt ursprung i människans förundran och nyfikenhet inför den värld hon lever i, en nyfikenhet som finns hos varje enskilt barn. Det är därför viktigt att eleverna redan under sina första år i skolan får möjlighet att utveckla en känsla av samhörighet med naturen och världen runtomkring dem. En strävan i biologiundervisningen i waldorfskolan är att låta eleverna finna lagbundenheter i naturen genom att studera fenomen utan att de alltför tidigt låter sina iakttagelser styras av teorier. I de lägre årskurserna närmar sig eleverna naturämnet dels genom vandringar och iakttagelser i närmiljön och dels genom sagor och naturmyter som skildrar olika naturkrafter. När eleverna successivt mognar och närmar sig puberteten får de i biologiundervisningen närma sig naturen alltmer granskande och analytiskt. Helhetsupplevelsen av naturen fortsätter dock att vara central i undervisningen även efter det att den empiriska betraktelseteorin introducerats. Undervisningen i ekologi får därför en särskild betydelse i waldorfskolan där betraktelsesättet av naturen som ett större sammanhang som kräver vördnad och varsam omvårdnad är centralt.

Waldorfpedagogiken syftar till att ge eleverna möjlighet att lära genom alla sinnen och på så vis möta världen. Naturvetenskapliga experiment, processer och fenomen bearbetas konstnärligt. På så vis ges eleverna möjlighet att knyta de teoretiska kunskaperna till sina egna erfarenheter. Genom samtal och loggtexter får de öva sig i ett abstrakt tänkande som kan ge en fördjupad förståelse för hur de modeller som idag används inom naturvetenskapen vuxit fram.